Differentiell diagnos av axelledsförskjutning och axelledssubluxation

Differentialdiagnos av axel gemensamma förskjutning och bog gemensamma subluxation.

Axelleden består av sex leder, som är uppdelade i axel-humeral gemensamma, glenohumeral gemensamma, acromioclavicular gemensamma, sternoclavicular gemensamma, coracoclavicular gemensamma och scapular bröst vägg gemensamma. Eftersom det övermänskliga huvudet är stort och sfäriskt är glenoiden grund och liten, axelleden omger bara 1/3 av humeralhuvudet och ledkapseln är tunn och slapp, så axelleden är den största och mest flexibla leden i människokroppen. Gör flexion, förlängning, adduction, bortförande, intern rotation, extern rotation och looping. Men även om axelledens strukturella egenskaper säkerställer dess flexibilitet, är dess fasthet och stabilitet sämre än andra leder, och det är den mest instabila leden bland de stora lederna i hela kroppen. På grund av strukturella egenskaper är axelleden benägen för förskjutning och subluxation på grund av yttre faktorer.

Traumatisk axel förskjutning är uppdelad i främre förskjutning och bakre förskjutning enligt positionen för humeral huvud. Främre förskjutning av axelleden är mycket vanligt, ofta orsakad av indirekt våld, såsom bortförande och extern rotation av övre delen när man faller, handflatan eller armbågen berör marken, yttre kraftpåverkan längs överarmsbenets längsgående axel, och överarmshuvudet är mellan subscapularis och den stora cirkuläret Den svaga delen avsulsed ledkapseln och prolapsed framåt och nedåt för att bilda främre dislokation. Överarmshuvudet trycks under scapulas coracoidprocess för att bilda en subcoracoid förskjutning. Om våldet är större flyttas det överarmsmässiga huvudet framåt till subklavianen för att bilda subclavian förskjutningen. Bakre förskjutning är sällsynt, främst för att axelleden utsätts för våldsam verkan från framsidan till baksidan eller handen vidrör marken när den faller när axelleden dras tillbaka. Bakre förskjutning kan delas in i subscapular ryggraden och subakuriell förskjutning. Om axelledens förskjutning inte behandlas korrekt i det inledande skedet kan vanlig förskjutning uppstå.

Bogleden subluxation är främst vanligt hos patienter med hemiplegia. För närvarande är de viktigaste övervägandena följande: 1. Funktionen hos musklerna runt axelleden, främst supraspinatus och deltoidmuskler; 2. Avslappning och förstörelse av axelkapseln och ligamentet och förlängning orsakad av långvarig stretching; 3, förlamningen av musklerna runt scapula, scapula orsakad av spasmen roterar nedåt. 4. I den tidiga omvårdnad av övre extremiteter av hemiplegic sida, inklusive hållning behandling, funktionella utbildning och hållning överföring hanterades inte korrekt.

Traumatisk axelförskjutning har en historia av uppenbart trauma, axelsmärta, svullnad och dysfunktion. Den skadade delen är elastiskt fixerad i mild bortförande och inre rotation, armbåge flexion, och den drabbade sidan underarm stöds med den friska handen. Utseendet är en "fyrkantig axel" deformitet, acromionen är framträdande och acromionen är tom. Överarmsbenet och huvudet kan kännas under armhålan, under coracoidprocessen eller under nyckelbenet. Den skadade lemmen är något bortförd och kan inte vara nära bröstväggen. Till exempel, när armbågen är fäst vid bröstet, kan handflatan inte röra den kontralaterala axeln samtidigt (Dugas-tecken, vilket är ett positivt axeltest). En linjal placerad på överarmens yttre sida kan samtidigt komma i kontakt med acromionen och överarmsbenets laterala övre fotled (rakt regeltest).

Axel subluxation sker inte omedelbart efter hemiplegia, men förekommer i Bronnstrom steg I ~ II dystoni, varav de flesta inträffar inom 1 månad efter sjukdomen. Det upptäcktes mer än efter att ha startat sittaktiviteten. Tidiga patienter kanske inte känner obehag, och vissa patienter kan uppleva obehag eller smärta när den övre delen av den drabbade sidan hänger länge på sidan av kroppen. När den övre delen stöds eller lyfts kan ovanstående symtom minskas eller försvinna. Med tiden kan svår axelsmärta uppstå.

Inspektionsmetod för axelförskjutning:

1. Onormala egenskaper hos axelledens röntgen- och CT-undersökningsrapport: (1) På grund av överarmshuvudets påtvingade inre rotation, även om underarmen är i neutralt läge, kan humerushalsen konstateras vara "förkortad" eller "försvunnen", och de stora och små knölarna överlappar varandra. (2) Gapet mellan överarmshuvudets inre kant och scapulas främre kant vidgare. Det anses allmänt att gapet är större än 6mm, vilket kan diagnostiseras som onormalt; Förhållandet är asymmetriskt och visar högt eller lågt, och det är inte parallellt med glenoidens framkant.

2. När axelförskjutningen är mycket misstänkt, bör en axillärfilm eller en bröstfilm läggas till, och överarmshuvudets framfall ligger på baksidan av scapula. Vid behov kan en DATORTOMOGRAFI av axlarna tydligt visa att den överblivna huvudleden är vänd bakåt och utskjuten från glenoidens bakre kant. ibland kan en humeral huvudfraktur hittas och bilda en komprimering med den bakre kanten av glenoiden, vilket påverkar minskningen, eller glenoidfrakturen vid den efterföljande kanten.

3. Axelledsförskjutning bör kontrolleras för samsjuklighet, cirka 30 till 40% av fallen av axelledsförskjutning i kombination med stora tuberkelfrakturer, humerala kirurgiska nackfrakturer eller humeral huvudkomprimeringsfrakturer, ibland i kombination med ledkapsel eller scapular glenoid som slits av från den främre fastsättningen, dålig läkning kan orsaka vanlig förskjutning. Biceps brachiis långa huvudsena kan glida bakåt, vilket kan orsaka hinder för ledreduktion. Axillärnerven eller brachial plexus nerv mediala bunten kan komprimeras eller dras av humeral huvudet, orsakar nerv dysfunktion, och kan också skada axillär gatan.

Inspektionsmetod för axelsubluxation:

1. Axelledsunderluxation visar kollapsen av axelns deltoidmuskel, lossningen av ledkapseln och den nedåtgående förskjutningen av överarmshuvudet, vilket visar en liten fyrkantig axeldeformitet. Den gemensamma Meng är tom, och det kan finnas uppenbara fördjupningar mellan acromion och humeral huvudet, som kan rymma 1--2 tvärgående fingrar. När muskeltonus ökar och motorisk funktion ökar kan de ovan nämnda tecknen gradvis minska eller till och med försvinna. De flesta patienter visar bara tillfällig lättnad och försvinnande när de håller upp de övre extremiteterna eller när de är nervösa, aktiva och hårda, och fortfarande visar uppenbara subluxation när de övre extremiteterna är avslappnade och stöds inte i sittande position.